Vad är G20?

I likhet med Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken är G20-gruppen (G20) en internationell finansiell myndighet. Men i stället för att ägna sig åt utlåning eller tillhandahållande av ekonomiskt stöd till medlemsländerna är G20 ett konsortium som har till uppgift att ta itu med dagens viktigaste globala ekonomiska utmaningar.

Sammansättning och uppdrag

G20 består av världens ekonomiska supermakter, finansiella ledare och utvecklingsländer. Som helhet representerar G20-medlemmarna alla kontinenter (utom Antarktis), två tredjedelar av världens befolkning och 85 % av den globala ekonomiska produktionen. G20 består officiellt av 19 medlemsländer, Europeiska unionen (EU) och det permanenta gästlandet Spanien. Nedan följer en förteckning över de enskilda medlemsländerna per region:

• Afrika: Sydafrika
• Asien: Kina, Indien, Indonesien, Japan, Sydkorea, Kina, Indien, Indonesien, Japan, Sydkorea
• Amerika: Argentina, Brasilien, Kanada, Mexiko, Förenta staterna
• Europa: Frankrike*, Tyskland*, Italien*, Ryssland, Storbritannien*, EU-medlemmar
• Mellanöstern: Saudiarabien, Turkiet
• Oceanien: Australien

*_De viktigaste EU-ekonomierna, med Storbritannien som planerat att lämna landet i mars 2019_

Även om G20 inte har något permanent högkvarter eller någon fysisk hemvist, sammanträder dess organ regionalt under hela året. G20 fungerar som en opartisk och oberoende tankesmedja och har följande formella uppdragsbeskrivning:^[2]

1. "Agera som en facilitator och medlare för expertdiskussioner, med fokus på innovationsdriven kommunikation."
2. "Initiera och samordna kommunikation mellan regeringar, näringsliv, akademi och ungdomar i syfte att skapa en hållbar win-win-situation för alla inblandade."

Historia

G20 skapades i slutet av 1990-talet och ett beslut om att utvidga den befintliga Gruppen av sju (G7). Med hänvisning till ett behov av att "bredda dialogen om viktiga ekonomiska och finanspolitiska frågor" och samtidigt "främja samarbete och uppnå en hållbar global ekonomisk tillväxt för alla" försökte G7-ministrarna att utvidga gruppens räckvidd. Resultatet blev att världens mest inflytelserika ekonomier, både avancerade ekonomier och tillväxtekonomier, inkluderades.

En av inspirationerna bakom G20:s grundande var den ram som lades fram i Bretton Woods-avtalen. I december 1999 kallade de tillförordnade G7-ledarna "motparter från ett antal systemviktiga länder från regioner runt om i världen" till Berlin, Tyskland^[4] Deras uppgift var att ta itu med de utmaningar som den internationella ekonomiska och finansiella miljön står inför, och bland de inbjudna fanns ledande globala makter och utvecklingsländer. Vid mötet i Berlin deltog dessutom företrädare för flera av de länder som fortfarande är kvar i Bretton Woods, t.ex. IMF och Världsbanken.

En av G20:s grundprinciper var att erkänna utvecklingsländernas växande betydelse och främja en fullständig integration av den globala ekonomin. Dessa mål beskrivs i G20:s mandat:^[3]

• Bidra till att utforma den internationella agendan
• Debattera ekonomiska och finansiella frågor som saknar en samstämmig åsikt
• Förebygga och lösa internationella finansiella kriser
• Stärka de finansiella systemen genom öppenhet

Under de cirka två decennier som G20 har funnits har G20 gjort särskilda anpassningar i tider av extraordinära prövningar.

• Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001 hölls ett krismöte med G20-medlemmarna i Ottawa, Kanada. Vid konferensen föreslogs en uppsättning kontroller utan motstycke för att stoppa den internationella finansieringen av terroristverksamhet. Under de följande åren antogs riktlinjerna av alla G20-medlemmar. ^[5]
• När den globala ekonomiska krisen 2008-2010 var som störst vidtog G20 åtgärder genom att hålla ett särskilt möte våren 2009. Efter kollapsen av lånejätten Lehman Brothers omgärdades den globala ekonomins framtida livskraft av verkliga frågor. Vid vårens toppmöte i London, Storbritannien, förhandlade Storbritanniens dåvarande premiärminister Gordon Brown fram en överenskommelse som innebar att ett stimulanspaket på 1,1 biljoner US-dollar skulle injiceras i den globala ekonomin.^[6] Detta stimulanspaket anses ha förhindrat en världsomspännande depressionscykel och vara det första steget i att åtgärda problemet med "too big too fail" som de kommersiella bankinstituten står inför.

Även om G20:s prestationer ofta hyllas som ett lugnande inflytande i finansvärlden är de inte okritiska. Motståndare anser att ansträngningarna är "exklusiva" och hävdar att G20 har stärkt företagens makt, ignorerat klimatförändringarna, blundat för sociala orättvisor och varit tolerant mot auktoritära regimer.^[7] Dessa påståenden har regelbundet framförts av ledande oppositionsorgan som Greenpeace och Oxfam Tyskland. Därefter är organiserade protester vanliga vid det årliga toppmötet för ledare, och en av de största i historien ägde rum 2017 i Hamburg i Tyskland.

Form och funktion

Under loppet av varje kalenderår genomför G20 en omfattande dagordning. Mer än 50 regionala konferenser med medlemsföreträdare, kända som "sherpas", hålls för att ta itu med alla angelägna frågor som härrör från den globala finansvärlden. Fokus för dessa möten kategoriseras enligt ett av två "spår":^[8]

• Finansspåret: Finansklassificeringen omfattar alla möten där G20:s finansministrar, centralbankmyndigheter och anslutna organ deltar. De frågor som de behandlar har sina rötter i finans och ekonomi, och ämnen som penningpolitik, växelkursvolatilitet, finansiell reglering och infrastrukturutveckling diskuteras ofta.
• Sherpa Track: Varje medlemslands representant, eller "sherpa", har i uppdrag att ta upp bredare samhällsfrågor. Politik, handel, energi och jämställdhet är några av de ämnen som regelbundet granskas av arbetsgrupper vid schemalagda sherpa-funktioner.

Varje år får en utvald medlemsstat möjlighet att agera som ordförande för G20. För att säkerställa ett smidigt genomförande av den årliga dagordningen arbetar det tillförordnade ordförandeskapet tillsammans med den föregående och efterföljande administrationen. Detta kollektiv kallas för "trojkan".

När årets arbete är slutfört hålls det årliga toppmötet med ledarna för att utfärda G20:s gemensamma deklaration. Trojkan arbetar tillsammans för att säkerställa att ledartoppmötet är konsekvent och för att främja mötets officiella dagordning.

G20:s toppmöte för ledare

En viktig funktion för G20 är det årliga ledartoppmötet där statschefer, centralbankschefer och olika civila ledare och företagsledare bjuds in för att utbyta idéer om den globala ekonomiska hälsan. Det hålls under två dagar och är kulmen på årets arbete. Efter toppmötet utfärdar G20 ett formellt uttalande om sina officiella rekommendationer som utarbetats under året.^[8]

Det första toppmötet hölls 2008 i Washington D.C., USA. Sedan dess har det periodiska mötet hållits på olika internationella platser:^[10]

2018 års toppmöte för ledare hölls den 30 november-1 december i Buenos Aires, Argentina, och mer än 5 000 delegater deltog i mer än 100 möten med fokus på industri och finans.^[11]

Framtida arenor tillkännages i förväg, på samma sätt som för de olympiska spelen. G20-medlemmarnas länder roterar om äran att vara värd för ledartoppmötet, och värdstäderna nomineras av ledningen för ordförandelandets nation. För 2019 nominerades Japan som värd för toppmötet, och 2020 faller uppgiften på Saudiarabien.^[12]

Vid det årliga G20-ledartoppmötet deltar världens mäktigaste stats- och näringslivschefer. Ofta ökar nyheter från konferensen prisvolatiliteten på aktie-, termins- och valutamarknaderna.

Sammanfattning

Även om G20 inte är ett officiellt tillsynsorgan har G20 en formidabel makt när det gäller internationella finanser. Dess dagordning leder ofta till reformer och definierar vägen för de globala ekonomiska och monetära systemen. I tider av välstånd eller kris betraktas G20 som en pelare i världens finansvärld och ett viktigt beslutsfattande organ.